tisdag, november 19

Äldreomsorg - Sekunder Som Går


Jag har aldrig själv varit på ett äldreboende. Människor i min omgivning tycks ge upp livet innan dom har åldern inne. Nu praktiserar jag på ett äldreboende och får äran att varej dag ta hand om äldre. Tänk att det har tagit mig 27 år att våga närman mig för att se på livets slutstation på närmare håll. Efter tre dagar tillsammans med underbara människor, så kan jag inte sluta längta tills jag blir gammal och gaggig. Visst har dom flesta ont, blir överösta med mediciner och har svårt att ta hand om sig själva. Men det är där jag kommer in i bilden. När man får höra av dom äldre att dom är så nöjda med sin omgivning blir man nästan lite röd om kinderna. Ska dom behöva tacka för att vi tar hand om dom? Ska dom behöva vara tacksamma över att man hjälper dom till bords, eller lägger en filt över deras ben när det är vilodax? 
Ja är så överväldigad av känslor och funderingar om hur man ser på livet, när det nästan är slut. Och jag har sån stor respekt för äldre, som klarat livet tills det rinner ut av sig självt. Att dom klarat sig levande förbi livets alla hinder, och att dom ändå tycks vara starka innombords. Jag ser upp till dom och allt vad det kan betyda. 
STARKA MÄNNISKOR!

Jag får även ångest, mardrömmar om hur mina närmaste dör i mina armar, och jag är helt hjälplös. Döden är något starkt, som ingen kan påverka när den väl bestämma sig. Mina erfarenheter säger mig dock att man kan lura livet när man tröttnat. Men det är inte att spela efter reglerna. Man lurar inte bara livet, utan alla som man har nära i de liv man gör slut på. Det enda rätta är att man först ser till att sticka en kniv i hjärtat på alla som älskar en innan man försvinner själv. 

Jag tänker ofta på min familj. Dom som saknas, men även dom som fortfarande kämpar. 
Ett familjefoto talar inte om för mig vilka som räknas till min familj. Det talar om hur stark man är, tillsammans, och hur man för alltid sitter fast i varandra, oberoende av hur nära man är, eller hur långt ifrån. Visst dör man mer och mer när man förlorar sin familj en liten bit i taget, men en liten tröst är alltid att jag vet var dom finns. Dom går ingenstans, inget ont kan hända dom längre, dom behöver inte längre vara oroliga över när livet ska fälla dom nästa gång. Jag tror det kallas
FRID!




fredag, november 1

Skolan Och Livet Mitt Uppe I Allt

Jag måste säga att jag har flyt i pluggget, fast det har dock avtagit lite de sista. Energin går åt till annat, vilket jag tycker är en skamm. Jag vill så gärna prestera på bästa nivå, men har man annat som ligger och stör så måste man prioritera. Livet går i första hand, sen plugget. Kan vara därför mina betyg sjukigt nu på bara 2 veckor. =O( 

Livet ja, det händer inte mycke, inte som känns bra att tala om här. Men jag är bara människa, även jag själv har svårt att komma ihåg det i bland. Självklart skulle det sitta fint med lite extra allt. Lite extra styrka, lite extra energi, lite extra superkrafter... men det händer ju lixom inte. Att ha fötterna på jorden är det viktigaste jag behöver tänka på, för det är nog det svåraste just nu. Vilja! det har jag, men motgångar finns det så det räcker och blir över. Förbannad är jag, men det går oftast ut över fel människor. Besviken är jag de med, och det resulterar i att jag söker mig bortåt. Ledsen... ja, ganska överdrivet ledsen. Men med tanke på att mitt liv inte bara gäller mig, så har jag rätt att gråta blodet ur mig emellanåt. 
Om jag fick välja själv, skulle allt se annorlunda ut. Inget skulle alls vara som det är i dag. Känner man själv att man börjar försvinna in i sitt gamla destruktiva beteende så måste något hända, och de fort. Så förlåt mig för alla mina val jag kommer att göra framöver. Jag gör dom inte av ren egoism, utan av kärlek till mina barn som inte ska behöva ta skit från sin mor som ramlat av vägen. Det är inte deras fel, och straffet dom får är inte deras. Orättvisa har tagit över här, och jag tillåter det inte. Så jag tar mitt ansvar som mamma, och om någon har problem med att förstå varför, så döm mig inte. Fråga i stället efter förståelse, så bilden kan bli lika klar för er som den är för mig. Det finns tusen lösningar på mina problem, men tyvärr så har jag blivit stående ensam med dom, och kan inte få hjälp från något håll. Så tyvärr så är det bara begränsat med lösningar som kvarstår. Och som sagt, jag är fortfarande bara en liten liten människa. Kräv gärna mer av mig, men förvänta dig besvikelse i följd! 
Familjen är det finaste och mest värdefulla man har! 

<3 nbsp="" p="">


<3 nbsp="" p="">


Some Say Love - LeeAnn Rimes

Bloggerfy

Expose

Pappa 20/10-2009 Saknar Dig!

Follow *Mizz_Madden*Follow *Mizz_Madden*Follow *Mizz_Madden*Follow *Mizz_Madden*Follow *Mizz_Madden*

Bloggerfy