Hur ska man våga något i en värld där människor behandlar varandra som djur.
Vem är jag, om jag inte står upp för den som ligger?
Är jag människa, om jag låter andra sparka på den stackarn. Eller blir jag den som gör mest skada om jag hjälper, som om jag plötsligt tror att jag är större än alla andra?
Vem är jag, om jag aldrig vågar hoppa, ta chansen?
Är jag en fegis, om jag hellre stannar kvar i min fyrkant? Eller blir jag klassad som sjuk och omänsklig om jag inte vågar? Stängs jag in för att skydda mig mot omvärlden, då omvärlden plötsligt blir rädda och flyr från mig. Varför ska jag hållas undan? Man kan tycka att jag är dum, annorlunda och kanske skräcken själv. Men det är ni som inte ser, det är ni som vant er vid rutan. Ni går på automat, som om ni inte har någon egen talan i systemet. Går upp, till jobbet, kommer hem, barn och TV som strålar fantasi. Det är för att ni ska få eran dos av overklighet även visuellt.
Vem är jag, om jag blundar, glömmer bort världen utanför min ruta, precis som ni?
Är jag då den galna människan som går omkring och skriker på gatorna? Blir jag galen av alla tankar, blir jag blind av all sanning och verklighet? Skulle jag överleva, eller skulle ni tycka synd om mig och göra slut på det ni kallar lidande?
Vem är jag, som inte vill bli som ni?
Jag fattar att det verkar märkligt, jag kan se hur ni ser på mig nu, efter rader av förakt.
Vi bedrar, vi blir bedragna. Sanningen finns aldrig i närheten.
Spring, spring så fort du kan, så slipper du se, du slipper känna istapparna som skär och fryser i hjärtat.
Du slipper sanningen, och kan stanna kvar i din trygga ruta, där du kommer att dö. Precis som tv-spel. Där någon håller kontrollen, och du styrs, du lyder, du gör som du blir tillsagd.
Vem är du, om du inte sliter dig loss?
Är du rädd, utmana då känslan, för den är programmerad av ett system som människan skapat. Den finns inte, den finns inte, det är du som bestämmer, det är du som styr.
Förstår du vem jag är? Förstår du vad jag vill?
Kan du se verkligheten?
Pözz & Kräm
Vem är jag, om jag inte står upp för den som ligger?
Är jag människa, om jag låter andra sparka på den stackarn. Eller blir jag den som gör mest skada om jag hjälper, som om jag plötsligt tror att jag är större än alla andra?
Vem är jag, om jag aldrig vågar hoppa, ta chansen?
Är jag en fegis, om jag hellre stannar kvar i min fyrkant? Eller blir jag klassad som sjuk och omänsklig om jag inte vågar? Stängs jag in för att skydda mig mot omvärlden, då omvärlden plötsligt blir rädda och flyr från mig. Varför ska jag hållas undan? Man kan tycka att jag är dum, annorlunda och kanske skräcken själv. Men det är ni som inte ser, det är ni som vant er vid rutan. Ni går på automat, som om ni inte har någon egen talan i systemet. Går upp, till jobbet, kommer hem, barn och TV som strålar fantasi. Det är för att ni ska få eran dos av overklighet även visuellt.
Vem är jag, om jag blundar, glömmer bort världen utanför min ruta, precis som ni?
Är jag då den galna människan som går omkring och skriker på gatorna? Blir jag galen av alla tankar, blir jag blind av all sanning och verklighet? Skulle jag överleva, eller skulle ni tycka synd om mig och göra slut på det ni kallar lidande?
Vem är jag, som inte vill bli som ni?
Jag fattar att det verkar märkligt, jag kan se hur ni ser på mig nu, efter rader av förakt.
Vi bedrar, vi blir bedragna. Sanningen finns aldrig i närheten.
Spring, spring så fort du kan, så slipper du se, du slipper känna istapparna som skär och fryser i hjärtat.
Du slipper sanningen, och kan stanna kvar i din trygga ruta, där du kommer att dö. Precis som tv-spel. Där någon håller kontrollen, och du styrs, du lyder, du gör som du blir tillsagd.
Vem är du, om du inte sliter dig loss?
Är du rädd, utmana då känslan, för den är programmerad av ett system som människan skapat. Den finns inte, den finns inte, det är du som bestämmer, det är du som styr.
Förstår du vem jag är? Förstår du vad jag vill?
Kan du se verkligheten?
Pözz & Kräm
Glöm Inte Prutta Innan Du Går
exakt alldeles rätt:)
SvaraRaderapruttprutt kram kaffebajs! :)