För 25 år sedan låg min mamma och kämpade med att få ut mig. Det verkar som att hon lyckades bra med det, för här sitter jag ju.
Ja, efter 25 år har man hunnit med mycke. Tonåren var väl inget som man vill skryta med, barndomen var något som jag inte minns så mycket av, tyvärr. Men det är nu på senare dagar som jag nog förstår att livet inte blir bättre än såhär. Man får kämpa för det man vill.
Jag kan ju säga att jag aldrig trodde att jag skulle vara trebarnsmamma vid 25 års ålder, och jag har aldrig trott att jag skulle få tvillingar. Hade aldrig kunnat tänka mig att jag skulle bo i ett hus med en gubbe jag älskar och ha allt detta som jag har i dag.
Livet är verkligen oförutsägbart,
OCH JAG ÄLSKAR DET!
GRATTIS TILL MIG!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentera Mera