Det går segt, livet alltså. Men framåt trots allt. Har kikat på en lägenhet, är osäker, men vet ändå vad jag vill. Jag har insett för länge sedan att huset är för litet för oss, nu när vi fick 2 små på samma gång. Jag har ingen stans att hänga tvätten, så jag vill inte tvätta. Får panik när jag står här med massa blöta kläder och inte har någon liten yta till att hänga upp dom på. Men herre gud, jag kan inte sitta här och försöka beskriva hur trångt det har blitt här. Jag som bor med det varje dag, som knappt kommer ut, jag känner hur alla rum krymper och krymper varje dag. Och jag mår dåligt av det, väldigt dåligt.
Stora pojkens rum fylls ständigt med nya leksaker, nya grejer som han ska ha. Jag går där i bland, rensar ur all skit, men då får jag skäll och det är plötsligt fel av mig att ta bort saker. Men det är ju ingen annan som rensar, så han drunknar ju i grejer.
Nä, trött blir jag. får se om det blir lägenhet, eller om vi får ordning här, vilket jag tvivlar på.
Sen kommer jag aldrig kunna fylla en lägenhet med möbler, för jag har ju fått göra mig av med det som jag hade i min första lägenhet. Jag slänger mina saker, gubben plockar hem mer skit att fylla dessa små tomrum med.
Jag spricker...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentera Mera