Man går upp en morgon, väl medveten om att man är gravid och hoppas just denna dagen att man får besked om att allt är bra i magen. Man lämnar pojken på dagis, och hoppas på att komma hem med goda nyheter om hans syskon som han har börjat längta efter. Man säger att man älskar sin karl, i fall att dåliga nyheter kommer, man vet ju aldrig. Man sätter sig i bilen, känner sig lugn, vill inte brusa upp i onödan. Kommer fram till Näl, lyckas med en supersnygg parkering, betalar parkering för en timme framåt, tycker inte att det borde ta så lång tid. Delar på en cigarett, efter som att man nu för tiden är där i tid, för att hinna hitta vägen dit man ska. Lunkar lugnt in, ingen stress, oron börjar smyga sig på. Det blir lätt att hitta mellan alla korridorer, och hissen funkar som den ska. Anmäler sig i luckan, och det finns inget mer lugnande än när man möts av en vänlig själ som talar om vart man ska gå. Kommer fram, blir inkallad, och lägger sig och får massa klet på magen. Så tar man ett djupt andetag, och bara väntar.
Jag måste göra er besvikna. Beskedet vi fick, var allt annat än lugnande.
Det tog en stund innan jag förstod att det är två små liv som ligger sked i min mage. Jag är fortfarande helt knas av beskedet. 12 cm små, dom växer lika fort och dom rörde på sig, mer än jag kunde anat, jag som ändå borde känna av dom. Den ena kliade sig lite på huvudet, den andra på näsan. Dom har en hinna mellan varandra, så det är inte så att dom kan spela kort medan dom väntar på att få komma ut. Plötsligt så gick jag och gubben in i en helt ny värld. Nu är det inget tal om hur kul det skulle vara med en liten gullig unge, gubben skojar inte längre om hur full soptunnan kommer bli, när vi trodde att vi bara skulle få 1 liten. Nu snackas det om stora containers för avfall så som blöjor m.m.
Just nu är allt bara rörigt, lite upp och ner, men det kommer reda sig med tiden. Vi får ta det som det kommer, och helt enkelt hoppas på att allt går bra denna gången, med våra 2 små liv.
Pözz & Kräm
Jag måste göra er besvikna. Beskedet vi fick, var allt annat än lugnande.
Det tog en stund innan jag förstod att det är två små liv som ligger sked i min mage. Jag är fortfarande helt knas av beskedet. 12 cm små, dom växer lika fort och dom rörde på sig, mer än jag kunde anat, jag som ändå borde känna av dom. Den ena kliade sig lite på huvudet, den andra på näsan. Dom har en hinna mellan varandra, så det är inte så att dom kan spela kort medan dom väntar på att få komma ut. Plötsligt så gick jag och gubben in i en helt ny värld. Nu är det inget tal om hur kul det skulle vara med en liten gullig unge, gubben skojar inte längre om hur full soptunnan kommer bli, när vi trodde att vi bara skulle få 1 liten. Nu snackas det om stora containers för avfall så som blöjor m.m.
Just nu är allt bara rörigt, lite upp och ner, men det kommer reda sig med tiden. Vi får ta det som det kommer, och helt enkelt hoppas på att allt går bra denna gången, med våra 2 små liv.
Glöm Inte Prutta Innan Du Går
JÖSSES VAD KUL! Mina tjejer här blev jätteglada när jag berättade för dem, de ropade "hoppas det är tjejer" vad var oddsen för att ni också skulle bli tvillingföräldrar? otroligt egentligen!!!
SvaraRadera