Inget Nytt Här

Fortfarande inga värkar, inget tecken alls på att jag ska föda... Det irriterar mig så in i helvete. Fast lite roligt är det ändå. På söndag fyller gubbens syskonbarn år. Dom råkar ju vara tvillingar dom med. Så vi får väl se om det blir kalas för fyra på samma dag i framtiden. Annars ska vi in igen på tisdag, då ska dom överväga om dom ska sätta igång det, eller avvakta. Men jag räknar med att det är dags på tisdag, efter som att jag då är i vecka 39 och dom vill ju inte att man går hela tiden ut. Dom sa även att det vore ett mirakel om jag inte föder innan tisdag, men sånt har jag ju hört mycket av den senaste månaden. Det var ju näst intill omöjligt att någon av dom skulle vända på sig, fast det är ju bevisat att det gick hur bra som helst, och jag vet inte hur många gånger barnmorskan sagt att -Ja, nu ses vi väl inte mer då! Men tydligen så är mina små satungar så ingrodda i magen att dom inte vill koma ut. Vi gick en promenad i går på lite över någon kilometer, och tro mig, det var kämpigt för mig, fast att jag hade kryckorna. Höfterna gillade inte alls det, och svanken höll på att sprängas. Och några värkar blev det inte av det heller. Vi får helt enkelt vänta.... och vänta.

I dag ligger pojken på soffan med feber. Han ville inte äta någon frukost, och medicin får man inte i honom om man inte lyckas smuggla ner det i saft eller kall soppa. Tycker synd om honom, och jag hoppas att det bara är 3 dagars feber och inget annat som gömmer sig. Vill ju inte lämna honom om jag nu skulle få värkar.

Sen känner jag att jag inte varit någon bra vän just nu. Jag blir så osocial när psyket inte riktigt håller sig uppe. Men det får jag gottgöra så fort vi alla är på benen igen och fått ordning på livet. Även om det kan dröja någon vecka eller 2.