Fan då, jag vet knappt något längre. Jag kan inte hålla koll på något. Pappa är död. Jag fick missfall några dagar efter det. Jag känner mig tom, vet inte alls vart jag är på väg. Det finns så mycket som förut kunde fylla min själ med glädje, omsorg och allt som en människa behöver för att orka gå vidare. Men nu!!!
Jag glömmer bort att äta vissa dagar, glömmer bort att röka. Jag glömmer bort att kolla min sons blöja, fast att jag tidigare känt att det "luktat"!
Vad är det för fel på mig??????
Jag låter inte min pojkvän röra mig, jag väntar på att han ska förstå vart jag vill komma, men som sagt, han är en kille, det kan ta evigheter. Han ställer inte upp, han förstår inte hur det kan kännas. Även om jag talar om för honom att min pappa är död, och att jag aldrig kommer kunna tala om för honom att jag älskade honom, att det var därför han dog, det finns inte. Han lever i sitt inrutade liv, där jag känner att vi inte får plats längre. (jag och min son)
Han ljuger, och vad kan vara värre??
Nä, jag vet inte vad jag ska göra. Jag är fast i mitt eget fängsel, denna plats var ägnat åt någon annan......
over and oute!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentera Mera