Jag känner saknad, sorg, ilska, längtan. Jag förstår inte, jag kan inte pussla ihop allt. Varför, hur, när egentligen, och vad tänkte du på? Du kommer förbli ett ofärdigt pussel som jag aldrig kommer lösa. Du har alltid varit ett pussel för mig, men du har alltid hjälpt mig att lägga bitarna på plats.
Vem ska hjälpa mig nu?
Du får förlåta din familj, som inte ens kan spara ihop pengar till en sten.
Du får förlåta oss för att vi inte kunde ge dig något som gjorde ditt liv lättare.
Och förlåt mig, för alla gånger som jag inte ringde, alla gånger som jag saknade dig, men inte hörde av mig.
Jag ser nu, att det kanske hade hjälpt dig, om du fått hjälpa mig i bland.
Visst har man ett ansvar som lillasyster, men även en storebror har ett ansvar.
Nu ser vi hur det slutar, om ingen av parterna tar något ansvar alls.
Jag älskar dig, 4-ever!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentera Mera