Det Gick Sönder

Så, något som jag försökt bygga upp i 7 år har gått sönder. Nu sitter jag här, full av ånger å ångest attacker. tack så mycket. 

Vi alla har stora och små hål i livet, i själen. En del av dom gör ont, och kommer fortsätta göra ont tills vi själva lämnar denna världen, och våra hål, och lämnar egna hål i andras samvete och hjärtan. Ett hål är inget som någon tar över, det finns ingen som rensar upp våra hål eller tar hand om dom sen. Mitt hål finns på grund av hur mitt skådespel går till, hur jag är när jag försöker platsa in, när jag försöker för mycket. Nu har det gått ut över mina barn. Jag är osäker på om det är jag eller om det är ... jag vet inte!

Så, vem ska jag be om ursäkt till? vem behöver få höra hur lessen jag är över detta? Vem måste få höra mitt innersta för att kunna förstå mitt beteende? 

Jag själv vet att jag gör fel... men hur ändrar man på det nu? efter 7 år? Släpp in mig så kanske det kan flyta på! låt mig vara jag, så kanske det funkar. 

Jag känner att allt är sönder, trasigt, går inte att laga, så... jag ska nog bara sitta här, se det passera, och funka som det funkar, om det funkar. 

Jag bad inte om att finnas här, jag bad inte om detta... inte alls, men jag gjorde mina val. Mina val har lett mig hit, och nu skiter jag fullständigt i hur mina val bär mig. Ödet finns inte, det är ännu en påhittig grej för att vi ska ha något att skylla på i efterhand, precis som Gud och andra religioner! 

Min syster undrar hur jag orkar hålla igång när det väl är fest.... 

Jag funkar som alla andra tror jag. Men alkoholen förtrollar mig. Jag trivs, jag mår gott i mig själv och jag tycker om mig själv. Alkohol is the siht! Så jag försöker undgå den. Jag behöver inte ens dricka så mycket, jag behöver rätt musik... så nu sitter jag här, natten är ung...

Allt som är sönder kan vara det ett tag till...