Min Älskade Syster

Öppna ögonen syster, öppna ditt hjärta på glänt och alla dina sinnen. Se dig omkring, lyssna på dom som vill dig väl, känn den kärleken du har omkring dig, sluta blunda för allt det fina. Lilla gumman, jag vet hur du känner. Jag känner igen känslan av att man inte orkar bry sig. Att inte orka bry sig om livet, inte orka hänga med. Man bryr siginte riktigt om hur det går, även om oron är där. Man orkar inte ens lägga ner sin dyrbara tid och energi som man behöver till att tycka synd om sig själv på att fundera på vad som kommer sen. Veckorna ser lika dana ut, dagarna flyter ihop och blir en, varje dag. Man undrar om alla är lika blinda, undrar om det finns någon som ser, men kanske står emot frestelsen att sluta vara delaktig i detta systemet, som i själva verket tar dö på oss. Men man själv vill inte vara delaktig. Man känner inte ens för att lägga sig i sitt eget liv, det är ju bara skit ändå.

Tror du att du är ensam?
Tror du att du står blottad helt själv?

Den biten kan jag helt utan facit med. Så många vänner, ständigt sällskap. Men ändå har man aldrig varit ensammare. När man väl är ensam med alla materiella ting man äger, fylls kroppen av ångest, man vet inte vart man ska ta vägen. Man blir helt kraftlös, allt man gjort brinner upp, och mitt i askan står man. Huvudet fullt av minnen. I bland gråter man, önskar sig själv ett berg att hoppa från, om och om igen. Men, ändå är ensamheten det man längtar efter mest av allt. Det är då man kan vara sig själv, leta efter ett ljusa någon stans.

Så tro inte att jag inte kan dig utantill, tro inte att jag är kall och känslolös. Visst vet jag att min kärlek till dig kommer ut i fel formler i bland. Men jag är rädd om dig, och jag ser hur du skakar av dig livslusten hela tiden. Utan en tanke på hur det påverkar din framtid.

Du gör mig ledsen, besviken och sånt som du inte bryr dig ett skit om.

Men älskade syster, lyssna nu. Jag kan hjälpa dig, om du låter mig. Hör av dig!!