Missfall och dödsfall...

25 - Oktober 2oo9
Missfall, mitt liv tycks inte innehålla annat än liv och död, mest död.
Som sagt. Året 2oo9 kommer jag aldrig glömma. Jag har misst 4 individer, om man räknar ofödda som individer.
Mitt liv kommer alltid stinka skit... Är det något jag valde själv? eller är det skiten själv som valt väg åt mig? Jag tror på skitar, i alla dess former...

Ja, 5 dagar sedan jag förlorade min far. Fysiskt självmord, men ett allvarligt psykiskt mord. Jag är en av dom som stod vid sidan och såg på. Och det gör mig skylldig som fan. Men dom som såg det på nära håll, dom som höll i hans tyglar, använde dom till fel saker. Man kan inte säga att han var lycklig i Trollhättan. Inte sån som han lät när han ringde. Det hände även att han sa att han ville bort. Jag tror inte att han ville supa. Han ville bli fri från den skiten, men hade ingen stans att ta vägen. Till mamma? Jo då, han var påväg dit många gånger. Minns att jag sa till honom att han skulle ringa mamma. MEN ALLTID VAR DET HANS STOLTHET SOM SA STOPP!!! Kanske han hade varit vid liv, både innanför och på utsidan, om han bara kommit iväg där i från. Men vad kunde man göra för honom, när han själv bara ringde när han var onykter? Minns att jag själv en gång drack, ringde upp honom, bara för att fråga om han var där. Då sa han samma sak till mig som alla andra sa till honom om han ringde. -Hör av dig när du e nykter! Nykter blev man, men skämdes för vad man gjort.

Lögner mina vänner, är något som man bör hålla sig ifrån. Men tydligen, det finns dom som hellre ljuger, för att skydda sig själva från sanningen. Den tycks svida, om man inte klarar av världen vi lever i och sanningarna som behövs. Men kom ihåg detta. En lögn kan krossa en människa, med en lögn kan man göra sig själv svartlistad för resten av sitt liv. Slänger man in en lång lögn om en händelse som betyder mycket för många en lång tid fram igenom, visar man bara på sin egen självrespekt, att den inte ens finns.

Nu, nu vill jag bara få ut pappa från bårhuset, vill få honom i graven, vill ha ett ställe att gå till för att hälsa på honom, prata med honom om allt. Det kommer kännas svårare nu när man inte kan få något svar, men kanske det är lika bra så.

Jag känner ilska, förbannelse över alla dom som gjorde honom illa, önskar död åt dom som fortfarnade gör det. Men detta är bara tillfälliga känslor som kommer efter alla tankar. Nu när jag klarnat lite i skallen sen tisdagens tidiga morgon på NÄL, ser jag bättre hur det var. Men som jag skrev tidigare, jag går omkring här, varje dag, försöker få klarhet i lögner. Det är inte så lätt. Och facit på allt finns inte här.

Nu tror jag nog jag sagt tillräckligt för i dag...