Här är Liam när han låg i magen. Jag hade inte gått mer än 3-4 månader här. Och det är beundransvärt hur mycket som kan hända med ett helt nytt liv på bara några få månader. Här under är ultraljudet jag gjorde i går. Det är en lite svart prick med små vita sträck lite till höger som ska föreställa fostret. Jag har alltså inte gått mer än knappt 6 veckor. Men det är ändå lite längre än en månad. Och det är först i vecka 6 som man faktiskt kan upptäcka liv. om man då jämför dessa 2 bilder, så tycker jag att det är fruktansvärt svårt att förstå att den lilla pricken på bilden här under, kommer vara ungefär lika stor som pojken på bilden över, om 2 månader. Kan det verkligen stämma.... Jag har räknat på det flera gånger, och det kan inte bli rätt fler gånger.
Anledningen till att jag gjorde ett ultraljud så tidigt va ju på grund av utanförkvedsgraviditeten jag haft. Risker finns det alltid, och man vill ju vara säker redan från början. Men allt gick bra, och den sitter där den ska, så gissa vem som inte kommer röra en fena på 8 månader.
Sexit va... Kan ju tala om att man inte känner sig så jävla sexig med en stor kula på magen. Jag vet inte hur många gånger jag välte saker eller inte kom förbi. Fy fan... men det är klart att man ska på´t igen då!
Dom säger ju att det är som en drog, har man väl börjat, så kommer man inte sluta förr än man står där som en klimakteriekossa.
Pözz & Kräm
Glöm Inte Prutta Innan Du Går
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentera Mera