Helgen har varit... fruktansvärd. När man är gravid, full av hormoner och förändringar i hela kroppen, så är det inte lätt att hålla sig lugn när något går emot en. Och efter som att det har varit långhelg så visste jag redan innan att det skulle bli jobbigt. Bejben har ju tvångstankar. Så fort han är ledig, och något är på gång, så måste han ha något alkoholhaltigt att dricka. Sen använder han uttrycket "det var ju bara" för att få det att låta oviktigt. Sen spelar det ingen roll hur många gånger jag säger till honom att det luktar apa när någon annan dricker. Efter som att jag är gravid, så dricker jag ju inte, har inte gjort det på månader, och då känner man ju av stanken bra mycket mer än om jag själv druckit. Så han vill helt enkelt inte hoppa drickat någon kväll då och då bara för att vi ska kunna sitta i soffan och se en film utan att jag mår dåligt av de. Vilket jag i min tur vänder mot mig och känner mig ensammast i hela världen när jag är gravid, och fadern inte ens kan stå över någon kvälls dricka. Då kommer vi in på nästa grej som gör mig mer ensam och frustrerad. Att han får snusa, dricka och göra va fan han vill med sin kropp, när jag omsorgsfullt tänker varje dag på vad som kan vara farligt och onyttigt för dom små som ligger i min mage och vill komma ut friska och krya. Inte för att det tänket är jobbigt. Nä, det är bara det att jag nog förväntade mig mer sympati från gubbens sida.
Men sånt här gör ju att jag märker vem det är som bär på barnen, vem det är som är gravid, och vem det är som ska ta ansvar. Jag som trodde att vi var 2, ENSAMHET!
Sen vet jag inte om jag är så överkänslig, eller om jag skulle tyckt lika dant om det gällt något annat utan att vara gravid. Jag vet bara att det är så jag känner, och det gör mig ledsen, besviken och hemskt nere.
Jag tycker inte alls att detta är kul, att vara som en tickande bomb, det är fan skitjobbigt. Men när det väl smäller, så är det inget jag kan hantera alls.
Skönt att pojken tar hand om sommaren i alla fall. =O)
Pözz & Kräm
Men sånt här gör ju att jag märker vem det är som bär på barnen, vem det är som är gravid, och vem det är som ska ta ansvar. Jag som trodde att vi var 2, ENSAMHET!
Sen vet jag inte om jag är så överkänslig, eller om jag skulle tyckt lika dant om det gällt något annat utan att vara gravid. Jag vet bara att det är så jag känner, och det gör mig ledsen, besviken och hemskt nere.
Jag tycker inte alls att detta är kul, att vara som en tickande bomb, det är fan skitjobbigt. Men när det väl smäller, så är det inget jag kan hantera alls.
Skönt att pojken tar hand om sommaren i alla fall. =O)
Pözz & Kräm
Glöm Inte Prutta Innan Du Går
He he he jag lovar du kommer sluta tänka så mycket när dom kommer ut. Du skall bara veta va jag tänker på dejan undrar bara va som är fel. Killar vet inte hur det är att vara gravida så dom tänker inte så mycket kan jag säga dom lever som dom alltid har gjort o tyvär är det inget man kan ändra på....asg kram syrran
SvaraRaderaMen gumman =(
SvaraRaderaDet är så det är, dom fattar inte vad man går i genom så därför blir dom väldigt själviska!
Men det kommer en tid då du kan komma iväg en kväll och bara vara med... mig t.ex. =)
Då är det han som får sitta där nykter och ensam. Då kommer han att undra om det var så du kände när han satt där med sitt vin, det är väl det han dricker om jag minns rätt.
Jag finns här för dig i vått och torrt. Ta med magen hem till mig så kan vi ta en film kväll eller något.
Är ju numera ensam jag med, så vi kan ju sitta och spy galla på varandra!
Haha....
Hoppas att du mår bra för övrigt och att Liam och bebisarna mår bra!
Du sköter dig jätte bra och är super stark!!!
Fortsätt så här så lovar jag att du vinner på det i framtiden!
Massa pözzar och kramizar till dig min vän!