Klumpen i halsen sitter där jämt. Den lämnar aldrig sin plats. Jag undrar om jag gråter i sömnen. Vaknar varje natt och tror att du ligger bredvid mig. Alla snarkningar runt omkring mig låter som resperatorn som går sönder, varje natt. Nätterna är tuffast för mig, för då har jag inget att göra, än att sakna och undra.
En vecka sedan, i dag. Tiden bara går, och jag kan inte stoppa den, önskar mest att jag kunde vrida den tillbaka. Med facit i handen, skulle jag hindrat dig, jag skulle stoppat dig, tagit dig i handen och låtit dig följa med mig hem. Gett dig en cigg, och vi hade kunnat prata, bara du och jag, hela vägen hem.
Fan också!
Sitter och försöker få kontakt med all som funnits i ditt liv. Det gör ont i mig att försöka förklara gång på gång vad som hänt dig. Det är fortfarande overkligt för mig, och i bland känns det som att jag inte vet vem jag pratar om. Och vadå beställa begravningsblommor? Till vem då? Gå på begravning? Vem ska ligga i kistan? Vad har hänt egentligen?
Jag förstår inte vad som har hänt, hjärnan spelar mig ett spratt, som kommer ta ut sin rätt när jag väl förstår. Jag är rädd att gå på din begravning Jimmy. Jag är rädd att alla bitar ska falla på plats när jag står framför din kista. Jag vill inte att det ska vara såhär, vägrar gå med på att du inte finns där längre.
Om jag säger till dig att jag inte tänker komma på din begravning, för att du inte kommer komma på min, står du nog bakom mig och skrattar.
Men jag kommer infinna mig, stå där, undra hur allt blev så fel. Så många frågor, som aldrig kommer bli besvarade. Kan du inte viska till mig, att det är okej?
DreamHost coupons
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentera Mera