Herre gud va rörigt allt är

Ärlig talat så vet jag nog aldrig hur jag vill ha det. Det är alltid något som gör att jag tvekar, alltid något som gör att jag inte kan bestämma mig med en gång. Och självklart så är det något som betyder mycket i mitt liv som jag inte vill förlora. Det är så att vara mamma, man tänker alltid på sina barn före något eller någon annan. Självklart så är detta en fördel, men det kan i bland betyda att man får offra något annat, just för att man vill visa sina barn, en bra värld. När jag lägger fram det på de viset, så kan man nästan säga att man ljuger för sina barn när man hela tiden vill att dom ska se den ljusa sidan av allt, och slippa fattigdom, krig, sorg och mycke mycke mer. Men den "ärliga" världen är inget man vill visa sina barn, inte när dom är små. Fast å andra sidan, så kastas dom in i den när dom växer upp ändå, utan att ha någon aning om vad det är som väntar dom där ute.

Så, kanske det bästa är att bara låta världen få sluka dom små liven, äta upp dom innifrån. Alla människor måste, förr eller senare, komma ut och se allt. En del människor blir så rädda, att dom stannar inne, tills dom en dag hittas...

Nä, nu gräver jag för mycke. Dags för en kvällsmacka med grillad kycklig.

Pözz & Kräm