Med ögat kan ja se, kan se världen, se sommarens första tecken. Men det är mitt hjärta som är av högsta värde. Med hjärtat känner ja trohet, omtanke och kärlek. Men även lögner och svek tränger sig på. Och när det händer, påverkas hela mitt jag. Tankar bildar tvivel och orenhet, som leder till självförakt och instängdhet. Nu har jag länge känt mig sviken, missförståd och utelåst. Och efter som att jag tror så starkt på en förändring, och hoppas på att du ska börja se, kanske känna, bara en smula, så går jag stannat kvar, stått vid din sida. Men jag måste säga dig, de har aldrig känts bra. Så nu, när jag står här och får dina sopor i ansiktet, så händer något inom mig. Jag går tappat lusten, vill inte längre. Det är som att jag ger dig en ny chans gång på gång, men du vägrar förändra något alls. Du vill inte göra de lilla för min skull. Och min tolkning är att vi inte är värda de... Och att prata med dig hjälper inte heller. Du försvinner snabbt in i ditt skal. HJÄLP MIG! Vad ska jag göra...?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentera Mera