Man går upp tidigt och tänker, -I dag, äntligen! Men så har våran ofödda "Sonia" varit överaktiv och vänt på sig i denna trånga magen. Jag själv begriper inte hur hon lyckats med detta utan att jag märkt något. Så när man ligger där, med jättesexiga sjukhuskläder och får se på en liten tvbild att man har ett huvud i magen där det förut brukade vara en liten rumpa. Då begrep jag ju att det inte skulle bli något snitt.
Synd bara att jag blivit bortskämd av tanken att slippa göra det långa arbetet som man oftast måste ta sig igenom innan man blir mamma. Från början va jag emot kejsarsnitt, just för att jag absolut inte tror att det kan vara nyttigt för varken mamma eller barns psyke. Ett ofött barn är redo att jobba för att ta sig ut till världen, något händer ju med dom små när det är dags, och då vet dom. Tänk själv att stå redo för att hoppa bungyjump, samlar kraft och mod och försöker få knäna att hålla dig uppe. Så kommer det en jävel och knuffar ut dig. Uppskattat? Tror inte det, fast kanske lite luddig jämförelse, men ändå.
Sen är det samma sak med min kropp. Dessa sammandragningar som jag börjar "lida" av kommer ju inte utan anledning, dom är en viktig förberedelse inför jobbet som måste göras, förr eller senare. Samma sak med foglossningen jag kämpat med sen i mars. Allt är kopplat till den stund då man ligger där och ska ge världen ett nytt liv.
Här ser man ju att det är ett huvud på skärmen, om hon nu inte har riktigt stora skinkor. =O)
Jag kämpar just nu för att få igång alltihopa. Vet inte riktigt vad jag ska göra, men vi har ett gåband som jag kan ta korta promenader på, kryddor har vi, och sex sägs få igång det hela.
Några råd?
Synd bara att jag blivit bortskämd av tanken att slippa göra det långa arbetet som man oftast måste ta sig igenom innan man blir mamma. Från början va jag emot kejsarsnitt, just för att jag absolut inte tror att det kan vara nyttigt för varken mamma eller barns psyke. Ett ofött barn är redo att jobba för att ta sig ut till världen, något händer ju med dom små när det är dags, och då vet dom. Tänk själv att stå redo för att hoppa bungyjump, samlar kraft och mod och försöker få knäna att hålla dig uppe. Så kommer det en jävel och knuffar ut dig. Uppskattat? Tror inte det, fast kanske lite luddig jämförelse, men ändå.
Sen är det samma sak med min kropp. Dessa sammandragningar som jag börjar "lida" av kommer ju inte utan anledning, dom är en viktig förberedelse inför jobbet som måste göras, förr eller senare. Samma sak med foglossningen jag kämpat med sen i mars. Allt är kopplat till den stund då man ligger där och ska ge världen ett nytt liv.
Här ser man ju att det är ett huvud på skärmen, om hon nu inte har riktigt stora skinkor. =O)
Jag kämpar just nu för att få igång alltihopa. Vet inte riktigt vad jag ska göra, men vi har ett gåband som jag kan ta korta promenader på, kryddor har vi, och sex sägs få igång det hela.
Några råd?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentera Mera