Ja, det är ju inte lätt för mig att motionera för tillfället. Känner verkligen hur benen börjar ge med sig. Men nu är det bara 9 dagar kvar till kejsarsnittet, och sedan får jag väl börja lite smått med promenader. Gymmet får nog vänta någon månad i alla fall. Har man suttit stilla i 7 månader så tror jag nog inte att kroppen behöver någon chock. Men nu är vi många som väntar och vill träffa dom nya små människorna.
Gubben verkar vara mer inne på att få provköra nya dyra tvillingvagnen som vi köpt. Fast, han kan ju lika gärna slänga ner pojken här hemma och gå en sväng med honom, om han nu vill testa den. Det kommer dom få tid till när jag ligger inne några dagar.
Jag själv tycker väl att den tiden som är mest givande är när man kommer hem med ett helt nytt liv i famnen. Jag kommer ihåg när jag kom hem med pojken, Herregud... Jag visste inte alls vad jag skulle göra med honom. Det va en hel del nya saker för mig då, men jag tyckte ändå att det var det bästa som hänt mig.
Denna gången vet jag inte riktigt vad som kommer vara annorlunda. Kanske att dom är två då, men annars vet jag inte.
Jag var rädd i början, men nu vill jag bara att dom ska komma ut och va med i sin nya familj, träffa sin mormor och farmor å farfar. Sina kusiner och farbröder å mostrar... det är en helt ny värld som väntar på dom här ute.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentera Mera